Ovän med tekniken

Jag älskar teknik, är beroende av den, och blir galen när den inte funkar som den ska! Plötsligt är det som att all teknik sviker mej just nu:
Min mobil har lagt av- men jag har fått låna en som funkar för det mesta men som laddar ur fort,
Min internetuppkoppling suger, så det går knappt att skypea eller se film på datorn,
Min sladd till datorn har blivit glapp, så jag måste tejpa och mecka med den för att batteriet inte ska ladda ur.
Hur klarade man sej förut egentligen, när det inte fanns mobiler, datorer eller internet?

New beginnings

Lite oväntat fick jag flytta här i slutet på min vistelse i Chamonix. Det hade blivit något missförstånd mellan skolan och hyresvärden, så idag tog jag mitt pick och pack (som jag förövrigt inte har en aning om hur jag ska få hem till Svedala- det har nästan fördubblats, eller har mina packningsskills försämrats?) och fick skjuts till min nya lilla lägenhet som jag kommer att bo de kommande veckorna.
Den har balkong, ett takfönster, är ljus och öppen och mycket mer ett hem än den förra lägenheten som jag inte förstår hur vi har stått ut med!
Känns jätteskönt, som att få en nystart fast i slutet. Blir nog en bra avslutning det här:)

Another day in Cham

Har haft en härlig dag idag, ihop med en som gick på kursen tidigare.
Planen var hiking, så vi åkte upp halvvägs till Auiguille du Midi, men insåg snabbt att det var för snöigt för vår knappa utrustning. Tog en kaffe och åkte ner igen, och sen åkte vi upp till Mer de la Glace istället, och fick en drygt två timmars promenad ner till dalen igen.
Riktigt härligt! Ska försöka gå lite mer i de vackra bergen innan jag åker hem, och ta bilder så att ni får se!

Dagens insikt

När vi elever var klara med skolan idag skulle lärarna stanna kvar för att planera de två sista veckorna. Då kände jag mej lite avundsjuk! Ja, jag vet, jag är lite konstig, men jag saknade att jobba som lärare. Att kläcka idéer, vara kreativ och tänka ut vad man ska göra är det jag gillar mest med läraryrket, och förstås gemenskapen med kollegorna och eleverna.
Sen jag kom hit har jag inte trott att det kommer att gå att återgå till en vardag efter det här livet, men idag kände jag att jag längtar tillbaka till mitt liv. Jag gillar mitt jobb, mina kollegor, mina vänner, min lägenhet och livet i Stockholm. Och familjen- tur att skype finns så att vi kunnat höras så ofta!
En skön insikt! Jag har ett liv därhemma som jag längtar tillbaka till!

Ännu ett underhållande inlägg

Känner krav att jag ska vara så underhållande här, och berätta om allt spännande jag gör, så jag får viss skrivkramp. Har inte gjort så mycket spännande på sistone. Lunchade med ett par kursare idag. De bästa kursarna, och båda åker härifrån på lördag, så det känns lite trist. Men, men.
 För att pigga upp inlägget lite lägger jag in lite bilder. Det är utsikten från en plats i solen, på en gräsmatta, där jag brukar ligga och läsa. På översta bilden ser man Mont Blanc.

Att vara jag

Har ni tänkt på att i vissa sällskap kan man så lätt vara sej själv, utan att låtsas? Och i andra sällskap känner man sej inte hemma alls? Eller är det bara för mej det är så?
I helgen blev det så tydligt för mej. På lördagkväll var jag med en stund på en fest med andra som går franskkursen. Trots att vi gått tillsammans sen januari, kände jag mej inte alls hemma. Vet inte varför, det bara var så. Jag kunde inte vara mej själv.
På söndagkväll var jag ute och åt med några som jag håller på att lära känna genom kyrkan. Trots att vi bara har träffats några enstaka gånger kändes det så naturligt. Jag kunde slappna av, skoja och ha kul tillsammans med de andra.
Koncepten var inte helt olika varandra, första kvällen drack vi vin och åt ost, andra kvällen åt vi mat och drack vin. Båda gångerna sittande runt ett bord, ungefär lika många personer. Men ändå så olika, för mej alltså.
Det är som att jag kan knyta an till, och trivas med vissa, medan jag inte alls kan konnekta med andra. Är jag konstig, eller är det så för någon av er? Ska man bara acceptera att det är så, eller ska man försöka hitta sej själv oavsett vilka man är med?

Brutalt

Livet är brutalt. Det har jag fått flera exempel på de senaste dagarna. Ett barn med massiv skallskada, en liten som plötsligt gått bort, och en pappa som lämnat jordelivet tre veckor efter första sonens födelse... Man kan bara be till Gud att han ska ge styrka till de som förlorat sina älskade.
Tänker på vad bra jag har det, vad små mina bekymmer är i jämförelse, men det känns nästan hemskt att glädja sej när andra lider så fruktansvärt!

Kanske sista åket

Nu är det bara ett liftsystem här i omgivningarna som är öppet, Grands Montets. Var där idag med rumskompisen, gjorde några svängar, men ärligt talat var det ingen höjdare. Slaskigt eller stenhårt, och vid sidan av pisterna fanns det för lite snö för att man skulle våga åka. Flera gånger kände jag hur det skrapade under skidan när jag åkte över framtöade stenar. Så det kanske är adjöss med skidåkningen nu. Här, vyn från solstolen jag spenderade dagen i istället för att sladda i backen, och sen en liten bild på mej, i solstolen. 

Vi hade i alla fall tur med vädret, som man säger:)

Kungar och krig

"Kungar och krig" heter delmomentet som vi jobbar med i historia fram till sommarlovet. Låter det inspirerande? Jag börjar komma ihåg varför jag hatade historia när jag gick högstadiet och gymnasiet...

Lila Hibiskus

Nu har jag läst en bok igen, den här gången av en nigeriansk författare, som nog är mest känd för en annan bok som heter "En halv gul sol". Den har jag dock inte läst, (men jag började på den i förmiddags) utan jag har läst boken som heter "Lila Hibiskus".
Det är härligt att ha tid att läsa. Kanske inte det man förväntar sej att någon som åker till Alperna en säsong satsar på, men för mej har böckerna varit viktiga.
Hur som helst, boken handlar om ett syskonpar i Nigeria, som växer upp med sina föräldrar. En blid mor, och en far som är rik, framstående, betyder mycket för samhället och kyrkan, men som barnen fruktar eftersom de får se en helt annan sida av sin far än den som resten av världen får se.
De kämpar för att behaga honom, de presterar i skolan, och säger saker som de vet att pappan gillar-allt för att han ska vara nöjd, för om barnen eller mamman gör något som misshagar pappan är straffen allt annat än nådigt.
Samtidigt som man får följa familjen får man se olika livsvillkor i Nigeria, och man får en aning om vilket politiskt klimat som råder i landet.
Helt enkelt en mycket läsvärd, tänkvärd och givande bok som jag tycker att ni ska läsa!

Flitens lampa och solen

Häromdagen skrev jag på Facebook att jag har mycket skolarbete att göra den här veckan, så jag hoppades att flitens lampa skulle konkurrera ut solen, som ju har lett fantastiskt från himlen den senaste helgen. Nu är solen utkonkurrerad, men inte för att flitens lampa lyser så starkt, utan för att solen har gömt sej bakom ett tjockt molntäcke. Helt otroligt vilket väderomslag, igår gick jag i shorts och linne, och idag tog jag på en fleecetröja innanför skaljackan, eftersom det både regnar och är kallt.
Hur som helst har jag gjort prov i franska idag. Det kändes som att det gick någotsånär, så jag hoppas att det inte blev alltför många slarvfel, eller andra fel heller för den delen. Imorgon är det en inlämning i historia, så den ska jag knåpa ihop under förmiddagen. Ikväll tänker jag unna mej en slö kväll i soffan, kanske se några Scrubs-avsnitt eller så...

Kontrasternas årstid

Nu är det sommar här nere i dalen. Det går inte att gå 100 meter utan att bli svettig, trots att man har shorts och linne, men uppe på topparna ligger snön och man kan fortfarande åka skidor. Känns märkligt när man går runt i stan iklädd sommarkläder, och möter människor som åkt skidor och går omkring i skidkläder.
I helgen har jag haft ett mycket trevligt besök från Tyskland. Vi har inte åkt skidor, utan njutit av sommarvärmen. Solat lite, strosat omkring, varit på marknad där jag fick smaka ostron för första gången, ätit en massa god mat, och igår tåg vi ett bergståg upp till en glaciär som finns här i närheten.

Mäktiga vyer, och vackert väder. Men det syns tydligt att glaciären har krympt, och den lille miljövänlige människan i mej vaknade och tänkte att nu är det nog dags att göra nått åt klimatuppvärmningen som pågår...

Dagens musikupplevelse

När snön smälter, och skidåkningen lider mot sitt slut är det annat som tinar fram. På min väg hem från puben där jag brukar plugga, gick jag förbi torget där ett band med unga killar spelade. En sångare, en trumslagare, en som spelade klarinett, en dragspelare, en som spelade fiol, och en kontrabasist spelade musik som jag nog bara kan likna med kletzmer.
De var väldigt begåvade, och showade verkligen, så det var en mycket positiv upplevelse. Satte mej i solen och bara njöt!
Här kommer ett litet smakprov, inte så representativt rent musikmässigt, men man får en liten aning om deras sköna humor som var tydlig när de framträdde på torget.
I present to you, Grabben Orchestra!

Chicken Wings

Kan man bli sugen på nått man aldrig har smakat? Häromdagen blev jag det. Välkryddade chickenwings, ni vet, som de brukar äta ur stora pappbunkar på amerikanska filmer. Konstigt va?
Och ännu konstigare är att en klasskamrat bjöd med mej att gå och äta just chickenwings på en restaurang här i stan igår. Vilket sammanträffande va! Första gången jag är sugen på något, dröjer det bara några dagar tills jag får chansen att testa. Och jag fann att det var gott!

(Okej, jag vet, intresseklubben antecknar, men jag har inte påstått att allt jag skriver här kommer att vara så spännande, eller har jag det?)

Franska tanter

Igår träffade jag en gammal tant som jag satt och pratade med. Hon berättade att hon hade bott i Chamonix hela sitt liv. Bland annat hade hon jobbat som guide i bergen, och kunde peka ut och namnge varje topp som vi såg. Hon visade dessutom var hon hade klättrat, och det såg inte ut som några mesiga klippor!
Det kändes overkligt att sitta och prata med någon som var så gammal (75 kanske) och som hade full koll på klättring, randonnée och annat. Dessutom undrade hon om jag brukade gå till Chambre Neuff som är ett av After Ski-ställena här på byn. Ännu ett roligt möte, och dessutom fick jag öva min franska!

Asa

Idag har jag tvättat, utan missöden den här gången:) Medan jag väntade på att tumlaren skulle torka tvätten läste jag en fransk veckotidning som tipsade om en ny platta av Asa, en fransk-nigeriansk singer-songwriter, som jag aldrig hört talas om, så jag letade upp henne på Spotify. Gillar hennes musik, så här får ni oxå ett litet smakprov!