Tvättprojekt

Att tvätta här är lite annorlunda än hemma. Det finns nämligen ingen tvättstuga i huset, utan man får gå till en av de många tvättinrättingar som finns. Igår gjorde jag det, för första gången, och som man ofta gör första gången, så misslyckades jag innan jag lyckades.
Det var en dam där som höll på att tvätta, så jag talade om på knacklig franska att jag aldrig gjort detta förut, så hon visade att jag skulle lägga i mynt i automaten, och trycka på den siffra som maskinen hade som jag tänkte använda. Så jag gjorde så, och tvättmaskinen satte igång utan att jag hade stoppat in kläderna. Det fanns ingen möjlighet att stoppa maskinen, så det var bara att välja en ny maskin, lägga in tvätten INNAN jag la i mynten i automaten, och betala och se glad ut.
När damens man kom berättade hon glatt om mitt misstag, och de fick sej båda ett gott skratt. Det är väl sånt man får bjuda på när man är nybörjare...

Språkförbistring

Idag hade vi en övning då vi skulle spela charader, och sedan skulle vi berätta steg för steg vad vi gjorde.
Jag samarbetade med en amerikansk tjej, och en japansk kvinna. Franska är svårt att förstå, och ännu svårare när en japan pratar det.
Hur som helst bestämde vi att jag och japsaren skulle köra varsin bil, jag skulle sms:a medan jag körde, och därför orsaka en krock. Sen skulle hon skälla på mej varpå polisen, alltså amerikanskan, skulle komma och arrestera mej.
Vi började planenligt, men när vi klev ur våra bilar glömde den japanska kvinnan bort (eller om hon inte hade förstått) att hon skulle spela arg, utan gjorde som alla japaner gör, bad om förlåtelse, bugade och bockade sej. Jag blev så paff, att jag nästan började skratta åt situationen, men istället bestämde jag mej för att skälla på henne trots att krocken var mitt fel, och när polisen kom spelade hon med och arresterade den stackars japanskan.
Kändes verkligen som när man gör parodi på japaner när hon bara ursäktade sej. Tänk om man hamnar i en konflikt på riktigt med en japan, det går ju inte att skälla om den andre bara ber om förlåtelse. Hmmm, är det ett kulturellt fenomen, eller är de smarta som låtsas vara undergivna och på så sätt avväpnar sina fiender?

Fem långa minuter

Vi har fått i uppgift att prata i fem minuter om vad vi vill på franska. För mej som är van att hålla lektioner och genomgångar som för det mesta är bra mycket längre än fem minuter borde det inte vara några problem, men nu är det franska vi snackar om. Plötsligt blir fem minuter en evighet!

Har bestämt att jag ska prata om boken jag läser just nu, "De fattiga i Lodz", har börjat snickra på ett manus, men det är så svårt att hitta lämpliga franska uttryck! Imorgon smäller det, men hur ska det gå?
Dessutom har jag en uppgift i historia som jag och mina kursare ska jobba på tillsammans via Internet ikväll.
Så, idag blir det ingen skidåkning, det blir plugg!

Astrid Lindgren och jag

Konstiga drömmar är vardag för mej, jag hinner drömma allt möjligt tokigt och likt på en och samma natt. Vissa drömmar minns jag fragment av, andra minns jag mer detaljerat och förmodligen finns det en hel radda med drömmar som jag inte minns alls.
I natt drömde jag att mina vänner ville ge mej en extra fin present, så de hade bokat en privat rendez-vous med Astrid Lindgren. Hyfsat förvånad var jag när hon mötte mej på Dalagatan, för i drömmen var det som att jag visste att det inte var möjligt att träffa henne. Trots det fann jag mej i situationen, och följde med henne hem till lägenheten där hon inte längre bodde, men som fanns bevarad som museum. Vi gick runt där, studerade alla vinklar och vrår medan hon berättade. Jag minns inte så mycket vad hon sa, bara att jag njöt av att höra hennes röst som passar så extremt bra till att läsa sagor.
I drömmen tyckte jag att det var lite fräckt att de gjort hennes hem till ett museum, och sparkat ut henne. Jag fick ingen klarhet i var hon bodde, eller om hon överhuvudtaget levde.
Visst var jag nöjd med presenten jag fått, men jag kunde inte låta bli att undra varför de lät mej träffa just Astrid Lindgren. Jag funderade på om jag skulle visa henne något jag skrivit, och få lite konstruktiv kritik, men det verkade samtidigt lite långsökt då jag i drömmen, precis som i verkligheten, inte håller på med skrivande. Annat än här alltså, några författardrömmar finns inte.
Okej, det här var kanske ett helt onödigt inlägg, men kanske kan någon tolka, eller så kan ni berätta om era märkliga drömmar i kommentarfältet!

God dag yxskaft!

Kände mej helt lost på lektionen idag. Allmänt seg i huvudet, och hade i synnerhet svårt att fatta vad vi skulle göra. När jag fick frågan kunde jag bara svara "Öh..." Så här kände jag mej ungefär!

När jag sa till en kursare att jag kände mej såsig i huvudet sa hon att det nog berodde på den höga höjden vi befinner oss på, och att det går över. Hoppas på det, eller att det bara är en tillfällig formsvacka av okänd orsak som snart ger med sej.

Första veckan

Nu har det gått en vecka sen jag kom hit, en vecka som jag kan sammanfatta som tillfredsställande.
Det är helg nu, men det känns inte som att det är så stor skillnad på helg- och veckodagar, utom att man på helgdagarna kan åka skidor hela dagen. Kursen i franska känns än så länge inspirerande, och inte alls betungande. Söndagsångesten som har brukat komma smygande förut känns otroligt lång borta. Det finns inget motstånd här, så kort sagt lever jag i en lyxtillvaro just nu. Att komma tillbaka till en vardag efter det här kan bli svårt, men kanske är jag mätt på det här livet i maj, och längtar hem till mitt vanliga liv, som jag ju faktiskt gillar.

Franska för nybörjare

Kanske dax att berätta lite om franskstudierna som jag bedriver. Ca 45 elever delades in i 3 grupper, utifrån förkunskaper som testades genom skriftligt och muntligt prov. Jag hamnade i medelgruppen, och den känns lämplig för mej.
Vi har lektion 3 timmar varje dag, antingen på förmiddagen, eller sen-eftermiddagen, och resten av dagen kan man åka skidor:)
Vi är ca 15 stycken i min grupp, de flesta från Sverige, men även från Danmark, Norge, Australien, Irland och Japan. Vår lärare är en tjej i 30-årsåldern, mycket engagerad och tålmodig. Hon pratar bara franska, och jag är förvånad över hur mycket jag faktiskt förstår av det hon säger, men ibland sitter vi alla som fågelholkar. Då skrattar hon lite nervöst, och försöker förklara på ett nytt sätt för att vi ska förstå. Hon byter aldrig till engelska, så det är bara att finna sej i det.
Det är intressant att "sitta på andra sidan", både att vara elev istället för lärare, och att inte förstå det talade språket. Fatta vad frustrerande för alla nysvenskar som ännu inte lärt sej språket, man kanske förstår vissa ord och fraser, men det mesta låter som rena grekiskan. Inser vad viktigt det är med Svenska För Invandrare, som ju faktiskt erbjuds de som flyttat till vårt land.
Ibland under lektionerna gläds jag över att jag fattar vad hon säger, och förstår vad vi ska göra, och andra gånger känner jag mej som en riktig idiot. Men det kan vara bra träning för självkänslan.
Nu ska jag göra min läxa. Vi får läxa varje dag förövrigt.
Au Revoir!

Ovan molnen

Vaknade till ett mulet väder, så att ha lektion istället för att åka skidor kändes inte så jobbigt. Molnen var så tunga att de hängde långt ner i dalen, och topparna var omöjliga att se.

Efter tre timmar i skolbänken hade det lättat något, så jag tog skidbussen till Le Tour och hoppades på lite bättre väder där. Träffade tre Lule-bor som jag åkte med, det är förresten så skönt här, att man lätt får kontakt med varandra!

Framme vid Le Tour åkte vi uppåt två etapper, genom molnen, upp till det fina vädret. Klarblå himmel, sol, och moln nedanför oss. En riktigt fin eftermiddag!

Le premiere

Igår köpte jag nya skidor, och idag har jag fått inviga dem i pisten. Härligt, härligt! Solen sken så där lagom,och jag njöt. Musklerna i låren däremot njöt inte så värst mycket, men det får jag jobba på under vintern:)

..

Fröken sätter sej i skolbänken

Nu är första skoldagen här i Chamonix avklarad. Dagen bestod mest av administrativa grejer, och att vi fick göra ett skriftligt och muntligt test för att avgöra vilken nivå vi ligger på.
Härom natten drömde jag att vi hade läxförhör, och när vi skulle göra förhöret somnade jag. När min lärare frågade om jag var klar väcktes paniken.
Så när det var dax för "prov" idag var min enda förhoppning att jag skulle hålla mej vaken. Eller nä, det var inte min enda förhoppning. Jag verkar ha en inbyggd mekanism att jag måste vara duktig hela tiden. Jag ville göra bra ifrån mej, få ett fint resultat, trots att syftet bara är att jag ska få lära mej utifrån de kunskaper jag har nu. Jag får jobba hårt på att släppa prestationskraven, så att jag bara läser franska för skojs skull, precis som jag har tänkt. Med andra ord, när den här fröken sätter sej i skolbänken är det inte för att vara duktig, utan för att ha kul. Må jag komma ihåg det!

Rum med utsikt

Nu är jag framme, i det som ska vara mitt hem de 4 kommande månaderna. "Inte varje dag man tackar ja till osedd lya och sambo" sa tjejen jag ska dela lägenheten med, men som tur är känns det som att det ska funka bra mellan oss.
Lägenheten däremot ser inte mycket ut för världen, men utsikten går inte av för hackor. Går aldrig att återge rättvist på bild, men jag sätter in en i allafall. Alptopparna försvinner i det skarpa solljuset.

Jag är glad att vara där jag är, det här känns riktigt bra!

Allez, allez!

Dagar av organisering och packning, men nu bär det iväg, till landet där man säger "Allez" istället för "åk".
Det är en skön känsla att verkligen vara på väg efter att ha förberett sej så länge. Att få släppa det gamla och bekanta för ett tag, och ge sej in i något nytt och okänt. Nervöst, men på ett bra sätt.
Sitter på Arlanda nu, incheckad och klar. 2x20 kg packning är det jag har med mej, tillräckligt för att klara en vinter i Alperna hoppas jag.
Tacksam att ha fått den här möjligheten att ta en paus ifrån det som är vardag, så att jag får lite distans till vad jag håller på med. Kanske kommer jag att omvärdera mitt liv, eller så blir jag ännu mer säker på att jag är på rätt plats när jag är i Stockholm och jobbar som lärare.
Tänk på mej, där ni är, och hör av er, här eller på mailen. Jag tänker på er!