tisdag 25 januari 2011

Astrid Lindgren och jag

Konstiga drömmar är vardag för mej, jag hinner drömma allt möjligt tokigt och likt på en och samma natt. Vissa drömmar minns jag fragment av, andra minns jag mer detaljerat och förmodligen finns det en hel radda med drömmar som jag inte minns alls.
I natt drömde jag att mina vänner ville ge mej en extra fin present, så de hade bokat en privat rendez-vous med Astrid Lindgren. Hyfsat förvånad var jag när hon mötte mej på Dalagatan, för i drömmen var det som att jag visste att det inte var möjligt att träffa henne. Trots det fann jag mej i situationen, och följde med henne hem till lägenheten där hon inte längre bodde, men som fanns bevarad som museum. Vi gick runt där, studerade alla vinklar och vrår medan hon berättade. Jag minns inte så mycket vad hon sa, bara att jag njöt av att höra hennes röst som passar så extremt bra till att läsa sagor.
I drömmen tyckte jag att det var lite fräckt att de gjort hennes hem till ett museum, och sparkat ut henne. Jag fick ingen klarhet i var hon bodde, eller om hon överhuvudtaget levde.
Visst var jag nöjd med presenten jag fått, men jag kunde inte låta bli att undra varför de lät mej träffa just Astrid Lindgren. Jag funderade på om jag skulle visa henne något jag skrivit, och få lite konstruktiv kritik, men det verkade samtidigt lite långsökt då jag i drömmen, precis som i verkligheten, inte håller på med skrivande. Annat än här alltså, några författardrömmar finns inte.
Okej, det här var kanske ett helt onödigt inlägg, men kanske kan någon tolka, eller så kan ni berätta om era märkliga drömmar i kommentarfältet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar