Ett hej fran Heathrow

Sitter pa Heathrow, och vet inte hur man gor svenska bokstaver pa ett engelskt tangentbord... Lite frustrerande, men vad gor man. Ar hyfsat uttrakad, sa jag tankte att Facebook skulle kunna hjalpa mej att fordriva lite tid, men lyckas inte logga in.
Facebook kanner inte igen mej eftersom jag loggar in fran en offentlig dator, och nar jag ska svara pa en min kontrollfraga sa finns det ett (oe, eller o med tva prickar) och jag kan ju inte skriva det sa jag kommer inte in!!!!! Gah!!!
Har dock atit ett gott mal fish and chips, sa jag far val vara glad over det.
Saknar redan nu att hoera franska omkring mej...

Concours de PETANQUE

Boule, eller Pétanque som de kallar det här, är något av en nationalsport här i Frankernas rike, så igår hade vi en Concours de Pétanque, vi på kursen. Till spelandet ska man dricka Pastisse, en starksprit smaksatt med anis. Som tur är serveras den utspädd, och i små doser.
En av våra lärare och jag bildade lag. Ingen av oss två tog spelet på så stort allvar, men det verkade funka lika bra att kasta iväg sitt lilla klot utan någon vidare plan, eftersom vi mötte lag som hade tydliga strategier, men som vi ändå besegrade.
I finalen, japp, vi gick till final, trots våra slappa inställning, mötte vi två riktigt tävlingsinriktade tjejer, som noggrant tänkte hur de skulle rulla kloten för att slå ut oss och plocka poäng. I början såg det ut som att de skulle vinna en jordskredsseger, men i slutet gjorde vi dem lite nervösa genom att plocka en massa poäng. Vi nådde dock inte ända fram, de vann, men inte så överlägset som de hade hoppats.
Kul att göra lite grejer tillsammans med kursarna de här sista skälvande dagarna innan vi slutar. Imorgon är sista dagen på kursen, och på lördag åker jag hem igen. Konstigt, vemodig, roligt och allt på en gång.

Finnish speaking

Under senaste veckan har jag hängt litegrann med en kompis som delat lägenhet med finländare. När de fick nys om min blogg, eller snarare mitt smeknamn här på bloggen, "kikkeli", blev de lite fundersamma, eftersom kikkeli betyder typ "liten snopp" på finska. Jag förklarade att mitt vanliga smeknamn, det som ni alla känner mej som, var upptaget här i bloggosfären, så då använde jag istället nicket som jag fått av min fina, finländska kollega och då skrattade de och sa att hon måste ha sjuk humor.
Hur som helst, när jag har träffat finländarna här under helgen, kom jag plötsligt ihåg när jag var barn och det en gång om året brukade vara en mässa "Qvinnlia" som hade syftet att gynna kvinnligt företagande i Lycksele. Jag minns att vi var där ett år, och bland utställarna fanns det företagande kvinnor från hela Norden. Kvinnorna som deltog bar namnskyltar, och på en kvinnas namnskylt stod det dessutom "Finnish Speaking". Med mina bristande språkkunskaper undrade jag varför hon hade slutat prata...

New beginnings

Lite oväntat fick jag flytta här i slutet på min vistelse i Chamonix. Det hade blivit något missförstånd mellan skolan och hyresvärden, så idag tog jag mitt pick och pack (som jag förövrigt inte har en aning om hur jag ska få hem till Svedala- det har nästan fördubblats, eller har mina packningsskills försämrats?) och fick skjuts till min nya lilla lägenhet som jag kommer att bo de kommande veckorna.
Den har balkong, ett takfönster, är ljus och öppen och mycket mer ett hem än den förra lägenheten som jag inte förstår hur vi har stått ut med!
Känns jätteskönt, som att få en nystart fast i slutet. Blir nog en bra avslutning det här:)

Another day in Cham

Har haft en härlig dag idag, ihop med en som gick på kursen tidigare.
Planen var hiking, så vi åkte upp halvvägs till Auiguille du Midi, men insåg snabbt att det var för snöigt för vår knappa utrustning. Tog en kaffe och åkte ner igen, och sen åkte vi upp till Mer de la Glace istället, och fick en drygt två timmars promenad ner till dalen igen.
Riktigt härligt! Ska försöka gå lite mer i de vackra bergen innan jag åker hem, och ta bilder så att ni får se!

Dagens insikt

När vi elever var klara med skolan idag skulle lärarna stanna kvar för att planera de två sista veckorna. Då kände jag mej lite avundsjuk! Ja, jag vet, jag är lite konstig, men jag saknade att jobba som lärare. Att kläcka idéer, vara kreativ och tänka ut vad man ska göra är det jag gillar mest med läraryrket, och förstås gemenskapen med kollegorna och eleverna.
Sen jag kom hit har jag inte trott att det kommer att gå att återgå till en vardag efter det här livet, men idag kände jag att jag längtar tillbaka till mitt liv. Jag gillar mitt jobb, mina kollegor, mina vänner, min lägenhet och livet i Stockholm. Och familjen- tur att skype finns så att vi kunnat höras så ofta!
En skön insikt! Jag har ett liv därhemma som jag längtar tillbaka till!

Att vara jag

Har ni tänkt på att i vissa sällskap kan man så lätt vara sej själv, utan att låtsas? Och i andra sällskap känner man sej inte hemma alls? Eller är det bara för mej det är så?
I helgen blev det så tydligt för mej. På lördagkväll var jag med en stund på en fest med andra som går franskkursen. Trots att vi gått tillsammans sen januari, kände jag mej inte alls hemma. Vet inte varför, det bara var så. Jag kunde inte vara mej själv.
På söndagkväll var jag ute och åt med några som jag håller på att lära känna genom kyrkan. Trots att vi bara har träffats några enstaka gånger kändes det så naturligt. Jag kunde slappna av, skoja och ha kul tillsammans med de andra.
Koncepten var inte helt olika varandra, första kvällen drack vi vin och åt ost, andra kvällen åt vi mat och drack vin. Båda gångerna sittande runt ett bord, ungefär lika många personer. Men ändå så olika, för mej alltså.
Det är som att jag kan knyta an till, och trivas med vissa, medan jag inte alls kan konnekta med andra. Är jag konstig, eller är det så för någon av er? Ska man bara acceptera att det är så, eller ska man försöka hitta sej själv oavsett vilka man är med?

Kontrasternas årstid

Nu är det sommar här nere i dalen. Det går inte att gå 100 meter utan att bli svettig, trots att man har shorts och linne, men uppe på topparna ligger snön och man kan fortfarande åka skidor. Känns märkligt när man går runt i stan iklädd sommarkläder, och möter människor som åkt skidor och går omkring i skidkläder.
I helgen har jag haft ett mycket trevligt besök från Tyskland. Vi har inte åkt skidor, utan njutit av sommarvärmen. Solat lite, strosat omkring, varit på marknad där jag fick smaka ostron för första gången, ätit en massa god mat, och igår tåg vi ett bergståg upp till en glaciär som finns här i närheten.

Mäktiga vyer, och vackert väder. Men det syns tydligt att glaciären har krympt, och den lille miljövänlige människan i mej vaknade och tänkte att nu är det nog dags att göra nått åt klimatuppvärmningen som pågår...

Franska tanter

Igår träffade jag en gammal tant som jag satt och pratade med. Hon berättade att hon hade bott i Chamonix hela sitt liv. Bland annat hade hon jobbat som guide i bergen, och kunde peka ut och namnge varje topp som vi såg. Hon visade dessutom var hon hade klättrat, och det såg inte ut som några mesiga klippor!
Det kändes overkligt att sitta och prata med någon som var så gammal (75 kanske) och som hade full koll på klättring, randonnée och annat. Dessutom undrade hon om jag brukade gå till Chambre Neuff som är ett av After Ski-ställena här på byn. Ännu ett roligt möte, och dessutom fick jag öva min franska!

Möten

En stor behållning med att vara här är att jag möter en massa människor som jag förmodligen inte skulle möta i mitt vanliga liv. Vissa möten leder till vänskap, medan andra möten är intressanta för stunden.
Igår hade jag ett jättefint möte med en av mina kursare. Ett öppet och otroligt ärligt möte. Lite oväntat men mycket givande.
Man lever sida vid sida med människor, utan att reflektera så mycket över vilka de är och vad de bär på, och när man sedan verkligen möts, sådär på riktigt, är det så spännande!

Skogspromenad

Våren har kommit det är bara att konstatera. Dax att sluta drömma om enorma snönedfall och offpist-åkning i pudersnö, istället får man börja upptäcka vilka andra förströelser som står till buds. Men skidåkningen är inte helt över, imorgon ska jag träffa en fransk tjej på morgonen och åka lite skidor i Grands Montets.
En kursare och jag tog en promenad till grannbyn Argentière idag, en vandring på ca 1 mil, med 300 meters stigning (låter inte så farligt, men ibland var det riktigt brant!), genom skogen bredvid en liten flod. Riktigt härligt. Vägen kantades av tussilago och nån annan fransk vårblomma som jag inte kände igen. Fick lära mej att man ska hälsa på alla man möter med ett glatt "Bon Jour", och sen fick man ett glatt "Bon Jour" tillbaka. Trevligt!
Här får ni se en av de vackra vyer jag fick njuta av längs vägen. Med alptoppar som kulisser är det sällan annat än vackert!

Impulsköp

Visst är det väl så att om man har pengar kvar i slutet av månaden får man köpa sånt man kanske inte planerat så länge? Hur som helst gjorde jag det idag.
Kände att mina skor var för varma, våren verkar nämligen ha kommit hit, så jag köpte ett par Converse med Stålmannenmotiv. Som tur var kunde jag köpa barnstorlek, så då blev det lite billigare.

Och sen hittade jag den här på rea. Gillade färgen, att den var så mjuk och mysig, och förstås att den var på rea:)

Varför lär man sej aldrig?

Okej, alla har vi våra svagheter. En av mina svagheter är att jag skjuter upp saker och ting. Istället för att planera måndagens lektioner på fredag innan jag går hem från jobbet så gör jag det på söndagkväll, eller när vi får läxor så sparar jag dem till sist på kvällen eller just innan lektionen innan jag gör dem.
Kl 23.59 ikväll är det deadline för att lämna in en uppgift i historia, och nu, kl 23.35 har jag skrivit de sista orden innan jag lämnar in.
Man mår inte bra att att skjuta upp saker, ändå gör man det. Istället för att göra klart uppgiften idag, eller varför inte igår, tog jag en liten tupplur idag när jag lessnade, så ikväll när jag har varit hos en av de fina kompisarna som finns här i Lycksele så har uppgiften funnits i bakhuvudet. Tänk så skönt det hade varit om den varit inskickad istället för i mitt bakhuvud!

Tankar om resande

Igår blev en heldag på resande fot. Klockan 7 lämnade jag Chamonix, och 20.30 landade jag här i Lycksele. Det är något märkligt med att resa. Trots att man är på väg, så är man så i nuet, man är där man är och dessutom så medveten om det. Man sitter på planet, eller på flygplatsen, man ser alla människor som också är på väg, och man är där man är. Åtminstone tycker jag att det känns så.
En dag på resande fot är en dag när man har en paus, det känns som att tiden står stilla på något konstigt sätt. Man kan liksom inte göra så mycket mer än att ägna sej åt sitt resande. Ibland är det frustrerande, men ibland lyckas man njuta av det, och igår lyckades jag med det. Man är i flygbolagens vård, och får finna sej i det. Att släppa kontrollen och bara följa med. Man är där man är, men ändå på väg någonstans. Lite som med livet.

Livsrum

Innan jag åkte hit var jag nervös för att dela en så liten lägenhet med en okänd människa, men jag tycker att det har gått över förväntan. Man anpassar sej helt enkelt. Jag har varit inställd på att inte ha så mycket eget utrymme under en period, och tycker att det funkar. 

Med kommunikation, hänsyn och respekt. Det är svårt att leva nära en annan människa, och det absolut viktigaste tycker jag är att man kan prata om saker. En annan fråga som har väckts till liv hos mej de senaste dagarna är om man själv har ansvar för att "skapa livsrum" eller om man ska hoppas på att någon annan ger en livsrum. Kanske är det lite av varje. 

Hitler tyckte ju att han skulle skapa Lebesraum åt det tyska folket genom att ockupera andra länder och placera de som hade ett annat ursprung eller en annan åsikt i Förintelseläger. Inte världens bästa lösning. Europas ledande politiker resonerade som så att om de gav Hitler det han ville ha skulle han snart nöja sej, men som alla vet så blev den store rikskanslern aldrig nöjd så det blev världskrig istället.

Slutsats?

Jo, man måste ge och ta. Man måste tala om vad man vill, och man måste vara beredd på att man inte får det exakt som man vill. Men jag tror dessutom att man måste våga ta för sej lite, och våga sätta gränser om man tycker att den andra tar för sej för mycket.

Rak kommunikation, hänsyn och respekt. Så enkelt, men ändå så svårt.

Genuslära

Studierna i historia har den här terminen ägnats åt att studera skillnader i kvinnors och mäns förutsättningar, och ärligt talat häpnar man över vilka tankegångar som funnits, och som fortfarande påverkar vårt samhälle.
Igår var det Internationella Kvinnodagen, om någon lyckades missa det, och fortfarande, i vårt upplysta samhälle, har kvinnor lägre lön än män trots att de utför samma arbete, och typiska "kvinnoarbeten" har för det mesta lägre status.
När Annika Falkengren, SEB:s chef, intervjuas får hon ofta svara på frågan hur hon kombinerar sin karriär med att vara mamma. Hur ofta får män i chefspositioner den frågan? För, för det mesta har ju även de en familj.
Lite kuriosa: På 1700-1800-talet, när man ansåg att kvinnans uppgift var att föda barn och ta hand om familjen, hävdade vetenskapsmän att kvinnans livmoder kräver så mycket energi för att frambringa friska barn, att om en kvinna använde för mycket av den energin till att studera istället skulle livmodern inte få tillräckligt mycket energi, och hennes barn skulle bli vanskapta.
Nu, några hundra år senare drar vi på munnen, men vilka normer råder idag, som vi om några hundra år kommer att höja på ögonbrynen åt?

Priser

Det tog ett tag innan jag hittade havregryn i mataffären här. Letade efter något som skulle likna påsarna som finns hemma, bland bakgrejerna, men jag gick bet. Tillslut visade en kursare mej var jag hittade grynen, så nu kan jag göra min gröt på morgnarna.
Hemma är havregryn något som ses som relativt billig föda. Vad kan en påse kosta? 10-15 kronor? Och är det 1 eller 2 kg i varje påse? Jag vet inte riktigt. Det jag däremot vet är att en påse här kostar 1,60 euro, och innehåller 250 gram. Hur kan priset skilja så mycket? Och en liter mjölk kostar 1,95 euro!
Vad som däremot är billigt är medicin och alkohol. En flaska hostmedicin som hemma kostar 160 kronor, och som dessutom är receptbelagd, får man enkelt ut för knappt 6 euro, och en Whisky som kostar 350 kronor på Systembolaget får man för 19 euro på mataffären här.
Visst känns det som att vi har rätt prioriteringar i Sverige? Okej, det är dyrt att bjuda på fest, men om höga priser håller nere alkoholkonsumtionen är det väl bra? Och visst är det viktigare med billig mat än billig sprit och medicin, för mat behöver man ju varje dag.

Skrivtorka och Mont Blanc

Okej, jag vet att det var länge sedan jag skrev nått, men jag har lite idétorka.
Kan berätta lite om min helg, då en fin vän varit på besök. Soft åkning, god mat, och en del vin chaud kan den sammanfattas med.
Idag är det en pluggdag, en uppgift i historia ska in, och imorgon har vi prov i franska. Känns lite nervöst, men det är bara att hoppas på det bästa.
Förresten befinner jag mej ju nära Mont Blanc, och i lördags kunde jag bli fotad med Europas högsta berg som bakgrund, så voila! (Lägg märke även till jackan:))

Suit up

Min favoritserie just nu är "How I met your mother", med de underbara personligheterna Ted, Robin, Marshall, Lily och Barney. Alla har sin "grej" och Barneys grej är att han ALLTID har kostym, och ständigt försöker övertyga sina vänner om att de ska "Suit up". Med en kostym är man alltid rätt, och med en kostym mår man bra är hans paroll.

Inte för att jag håller med, men idag i backen premiär-använde jag mina nya skidkläder, och jag kände mej så "suited up", så rätt, och gladare än vanligt i min snygga cerise-rosa jacka!

Inköp och ekonomi

Jag vågar inte riktigt tänka på hur mycket pengar jag spenderar den här vintern, på kursen, boendet, resor, slalomskidor, nya skidkläder mm mm. Sedan jag kom hit har jag spanat runt efter en ny skidjacka, och en ny skidbxa. Min spendinglimit var 6000 kr, och från början verkade jag inte kunna hålla den gränsen. Men idag har jag i allafall gjort inköpet, och, jag höll min limit, med 500 kr tillgodo. Brallorna är svarta från North Face, och jackan från Marmot ser ni här bredvid.
Vad tror ni, kan jag vara nöjd med mitt inköp?