Bokslut

Har tänkt enda sedan jag kom "hem" att jag måste skriva någon slags slutsats efter min tid i Chamonix, men det är svårt att hitta de rätta orden.
"Hur har du haft det?" är en fråga som jag fått många gånger den sista veckan. Oftast ler jag och säger att jag har haft det hur bra som helst. För det har jag. Men det finns samtidigt inget enkelt svar på frågan. Ibland har det varit tufft, trots att jag har levt ett lyxliv, med inte så hårda krav, och ständigt omgiven av vacker natur.
"Hur känns det att vara hemma?" är en nästan lika vanlig fråga, och lika svår att besvara. Det är lycka att vara hemma, men det är en sorg också. Nu är det över, äventyret som jag sett framemot så länge. De relationer som jag höll på att bygga upp har jag lämnat, förhoppningsvis kan man hålla kontakten, men när man inte hunnit så långt är det svårare med distans. Och när får jag åter möjlighet att åka så mycket slalom som jag har gjort?
Relationerna här hemma är fantastiska att komma tillbaka till, man plockar upp där man var och går vidare. Trots att det var länge sen man sågs vet man var man har varandra.
Språket, franskan, det saknar jag. Jag ska försöka ta alla tillfällen som ges att hålla språket vid liv så att jag inte tappar så mycket. Härom dagen träffade jag ett franskt par ute på gatan, så jag pratade med dem, i kyrkan finns fransktalande afrikaner som jag får börja hänga lite med, och på jobbet har jag kollegor som pratar franska.Och sen får jag maila med de fransoser jag känner. Det fyller ju två syften, jag får träna på språket samtidigt som jag upprätthåller kontakten!
Men kulturen, den sköna avslappnade stämningen som ändå rådde, den kan bli svår att återskapa här i Stockholm. Men istället få jag njuta av hur vacker den här staden är och så vilka underbara vänner jag har här.
Vet inte om jag har landat i att vara tillbaka ännu. Jag har ju inte riktigt landat ännu, bor hos en kompis, och jobbet återvänder jag inte till förrän efter sommaren. Ganska skönt att bo hos en kompis, så här som en mellanperiod innan jag får tillbaka min lägenhet. Att inte vara ensam, att ha någon att komma hem till, att bara vara med, känns riktigt skönt just nu.
Blev det nått bokslut det här? Inte riktigt va? Jag är kanske inte redo för bokslut ännu, men jag är färdig med den här bloggen "Ma vie à Chamonix" är över nu, kanske inte på det mentala planet, men i alla
fall.
Jag har en annan blogg, kanske fortsätter jag att skriva där. Om att vara hemma, om livet, om allt och om ingenting. Följ med dit om ni vill, eller inte. Det är upp till er. Jag lovar inget, kanske blir det några inlägg, kanske inte, kanske finns det underhållningsvärde, kanske inte. Hur som helst finns den på den här adressen: http://enligtmej.blogspot.com/
Hur som helst, tack för att ni varit med mej på min spännande vinter. Tack för att ni har läst, "lyssnat" och kommenterat. Det har varit en trygghet för mej att skriva av mej här, och vetat att ni är några som läser.
Klart slut, over and out, eller vad säger man?