Språkförbistring

Idag hade vi en övning då vi skulle spela charader, och sedan skulle vi berätta steg för steg vad vi gjorde.
Jag samarbetade med en amerikansk tjej, och en japansk kvinna. Franska är svårt att förstå, och ännu svårare när en japan pratar det.
Hur som helst bestämde vi att jag och japsaren skulle köra varsin bil, jag skulle sms:a medan jag körde, och därför orsaka en krock. Sen skulle hon skälla på mej varpå polisen, alltså amerikanskan, skulle komma och arrestera mej.
Vi började planenligt, men när vi klev ur våra bilar glömde den japanska kvinnan bort (eller om hon inte hade förstått) att hon skulle spela arg, utan gjorde som alla japaner gör, bad om förlåtelse, bugade och bockade sej. Jag blev så paff, att jag nästan började skratta åt situationen, men istället bestämde jag mej för att skälla på henne trots att krocken var mitt fel, och när polisen kom spelade hon med och arresterade den stackars japanskan.
Kändes verkligen som när man gör parodi på japaner när hon bara ursäktade sej. Tänk om man hamnar i en konflikt på riktigt med en japan, det går ju inte att skälla om den andre bara ber om förlåtelse. Hmmm, är det ett kulturellt fenomen, eller är de smarta som låtsas vara undergivna och på så sätt avväpnar sina fiender?

Fem långa minuter

Vi har fått i uppgift att prata i fem minuter om vad vi vill på franska. För mej som är van att hålla lektioner och genomgångar som för det mesta är bra mycket längre än fem minuter borde det inte vara några problem, men nu är det franska vi snackar om. Plötsligt blir fem minuter en evighet!

Har bestämt att jag ska prata om boken jag läser just nu, "De fattiga i Lodz", har börjat snickra på ett manus, men det är så svårt att hitta lämpliga franska uttryck! Imorgon smäller det, men hur ska det gå?
Dessutom har jag en uppgift i historia som jag och mina kursare ska jobba på tillsammans via Internet ikväll.
Så, idag blir det ingen skidåkning, det blir plugg!

God dag yxskaft!

Kände mej helt lost på lektionen idag. Allmänt seg i huvudet, och hade i synnerhet svårt att fatta vad vi skulle göra. När jag fick frågan kunde jag bara svara "Öh..." Så här kände jag mej ungefär!

När jag sa till en kursare att jag kände mej såsig i huvudet sa hon att det nog berodde på den höga höjden vi befinner oss på, och att det går över. Hoppas på det, eller att det bara är en tillfällig formsvacka av okänd orsak som snart ger med sej.

Fröken sätter sej i skolbänken

Nu är första skoldagen här i Chamonix avklarad. Dagen bestod mest av administrativa grejer, och att vi fick göra ett skriftligt och muntligt test för att avgöra vilken nivå vi ligger på.
Härom natten drömde jag att vi hade läxförhör, och när vi skulle göra förhöret somnade jag. När min lärare frågade om jag var klar väcktes paniken.
Så när det var dax för "prov" idag var min enda förhoppning att jag skulle hålla mej vaken. Eller nä, det var inte min enda förhoppning. Jag verkar ha en inbyggd mekanism att jag måste vara duktig hela tiden. Jag ville göra bra ifrån mej, få ett fint resultat, trots att syftet bara är att jag ska få lära mej utifrån de kunskaper jag har nu. Jag får jobba hårt på att släppa prestationskraven, så att jag bara läser franska för skojs skull, precis som jag har tänkt. Med andra ord, när den här fröken sätter sej i skolbänken är det inte för att vara duktig, utan för att ha kul. Må jag komma ihåg det!