Första vurpan

Idag kom den, den som jag längtat efter, men samtidigt fruktat. Den första vurpan för säsongen. Varför jag har fruktat den kan väl alla förstå, och att jag längtat efter den är för att när man väl har ramlat en gång vet man att det inte är så farligt (åtminstone för det mesta). Då går rädslan över, och man vågar ösa på.
Hur det gick till? Jo, vi åkte en backe som jag tyckte var lite tråkig, så när jag såg ett litet gupp tänkte jag att där kan jag kanske få till ett litet hopp. Så, jag satsade, och insåg när jag var i luften att guppet inte var så litet, och sen blev det väldigt ojämn mark efteråt, så jag tappade kontrollen och föll. Så dagens läxa, som blåmärket på skinkan påminner mej om, är att inte ta så mycket fart mot ett hopp när man inte vet hur det ser ut efter hoppet.

Nä, det är inte jag på bilden, men jag tänkte att det kunde vara trevligt med en illustration!