Har ju förresten hunnit läsa en ny bok av den franska författaren Muriel Barbery. En riktigt härlig bok, om att inte våga ellervilja visa världen vem man är.
Handlingen utspelar sig i ett hus med stora, dyra lägenheter, där endast gräddan har råd att bo. Portvakten Renée är det första berättarjag, och hon är en mycket intelligent och intellektuell kvinna, men eftersom en portvakt vanligtvis inte läser Dostojevskij, låtsas vara dummare än vad hon egentligen är.
Det andra berättarjaget, den 12-åriga flickan Paloma, som inte heller visa vem hon är, misstänker att Renée inte är den som hon utger sig att vara.
De flesta i huset lever för sin egen skull, och märker inte vilka som finns runt omkring dem Åtminstone inte om det inte några kända människor. Dagen då en japansk, trevlig och uppenbarligen väldigt rik man flyttar in, blir hela huset nyfiken på vem han är, och försöker på alla sätt att knyta kontakt, men han ser genom fasaderna, och de han vill lära känna är just Renée och Paloma. En fin gemenskap växer fram emellan dem. En udda gemenskap över ålders- och klassgränser enligt somliga. Men en äkta vänskap. Att kunna se förbi alla maskar man lagt på, att se bakom fasaden.
Mycket bra feel good bok som jag kan rekommendera er att läsa. Sen går den ju på bio nu.
Det är roligt att passa på att läsa böcker av franska författare nu när jag är här. Kanske kan jag så småningom läsa på originalspråk. Det kanske jag ska sätta som ett mål!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar