Jag minns att en massa ex-Jugoslaver kom till min lilla stad, men vad de hade flytt ifrån hade jag ingen ordentlig koll på. Jag tänkte att jag kanske skulle förstå mer efter att jag hade läst den här boken, men kriget verkar lika obegripligt för författarinnan som själv befann sig i krigets centrum.
Boken är till stor del självbiografisk, och handlar om en kvinna som levt hela sitt liv i Titos kommunistiska Jugoslavien, där alla är kamrater oavsett ursprung. Plötsligt förändras allt, och vilket efternamn man bär eller vilken religion man bekänner sig till blir av största vikt. Huvudpersonen hade en serbisk mamma och en kroatisk pappa, men hade aldrig funderat över etnicitet eller religion, och ville inte ta ställning när kriget närmade sej heller, eftersom hennes ena son hade en muslimsk pappa, och således var muslim enligt tradition, medan hennes andre son hade en serbisk far och därför var serb, enligt det nya samhällets sätt att se på människor. Trots hennes kamp att stå utanför konflikten, dras familjen in i kriget, och hennes äldsta son hamnar vid fronten.
Boken har ett otroligt starkt språk, titta bara på titeln "Sista kulen sparar jag åt grannen", och den innehåller även många tankar om vad det är att vara människa. Inte att vara kristen eller muslim, serb eller bosnier, utan människa. Efter att ha googlat lite om författarinnan har jag fått reda på att hon bor i Sverige, sedan 1992, och att hon har skrivit boken på svenska. Imponerande! Hon verkar vara en spännande person, och vill ni så kan ni se henne samtala med Malou här nedanför.
Hur som helst tycker jag helt klart att ni ska läsa den här boken. Den är en ögonöppnare på många sätt.
Hur som helst tycker jag helt klart att ni ska läsa den här boken. Den är en ögonöppnare på många sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar