Another day in Cham

Har haft en härlig dag idag, ihop med en som gick på kursen tidigare.
Planen var hiking, så vi åkte upp halvvägs till Auiguille du Midi, men insåg snabbt att det var för snöigt för vår knappa utrustning. Tog en kaffe och åkte ner igen, och sen åkte vi upp till Mer de la Glace istället, och fick en drygt två timmars promenad ner till dalen igen.
Riktigt härligt! Ska försöka gå lite mer i de vackra bergen innan jag åker hem, och ta bilder så att ni får se!

Dagens insikt

När vi elever var klara med skolan idag skulle lärarna stanna kvar för att planera de två sista veckorna. Då kände jag mej lite avundsjuk! Ja, jag vet, jag är lite konstig, men jag saknade att jobba som lärare. Att kläcka idéer, vara kreativ och tänka ut vad man ska göra är det jag gillar mest med läraryrket, och förstås gemenskapen med kollegorna och eleverna.
Sen jag kom hit har jag inte trott att det kommer att gå att återgå till en vardag efter det här livet, men idag kände jag att jag längtar tillbaka till mitt liv. Jag gillar mitt jobb, mina kollegor, mina vänner, min lägenhet och livet i Stockholm. Och familjen- tur att skype finns så att vi kunnat höras så ofta!
En skön insikt! Jag har ett liv därhemma som jag längtar tillbaka till!

Ännu ett underhållande inlägg

Känner krav att jag ska vara så underhållande här, och berätta om allt spännande jag gör, så jag får viss skrivkramp. Har inte gjort så mycket spännande på sistone. Lunchade med ett par kursare idag. De bästa kursarna, och båda åker härifrån på lördag, så det känns lite trist. Men, men.
 För att pigga upp inlägget lite lägger jag in lite bilder. Det är utsikten från en plats i solen, på en gräsmatta, där jag brukar ligga och läsa. På översta bilden ser man Mont Blanc.

Att vara jag

Har ni tänkt på att i vissa sällskap kan man så lätt vara sej själv, utan att låtsas? Och i andra sällskap känner man sej inte hemma alls? Eller är det bara för mej det är så?
I helgen blev det så tydligt för mej. På lördagkväll var jag med en stund på en fest med andra som går franskkursen. Trots att vi gått tillsammans sen januari, kände jag mej inte alls hemma. Vet inte varför, det bara var så. Jag kunde inte vara mej själv.
På söndagkväll var jag ute och åt med några som jag håller på att lära känna genom kyrkan. Trots att vi bara har träffats några enstaka gånger kändes det så naturligt. Jag kunde slappna av, skoja och ha kul tillsammans med de andra.
Koncepten var inte helt olika varandra, första kvällen drack vi vin och åt ost, andra kvällen åt vi mat och drack vin. Båda gångerna sittande runt ett bord, ungefär lika många personer. Men ändå så olika, för mej alltså.
Det är som att jag kan knyta an till, och trivas med vissa, medan jag inte alls kan konnekta med andra. Är jag konstig, eller är det så för någon av er? Ska man bara acceptera att det är så, eller ska man försöka hitta sej själv oavsett vilka man är med?

Brutalt

Livet är brutalt. Det har jag fått flera exempel på de senaste dagarna. Ett barn med massiv skallskada, en liten som plötsligt gått bort, och en pappa som lämnat jordelivet tre veckor efter första sonens födelse... Man kan bara be till Gud att han ska ge styrka till de som förlorat sina älskade.
Tänker på vad bra jag har det, vad små mina bekymmer är i jämförelse, men det känns nästan hemskt att glädja sej när andra lider så fruktansvärt!

Kanske sista åket

Nu är det bara ett liftsystem här i omgivningarna som är öppet, Grands Montets. Var där idag med rumskompisen, gjorde några svängar, men ärligt talat var det ingen höjdare. Slaskigt eller stenhårt, och vid sidan av pisterna fanns det för lite snö för att man skulle våga åka. Flera gånger kände jag hur det skrapade under skidan när jag åkte över framtöade stenar. Så det kanske är adjöss med skidåkningen nu. Här, vyn från solstolen jag spenderade dagen i istället för att sladda i backen, och sen en liten bild på mej, i solstolen. 

Vi hade i alla fall tur med vädret, som man säger:)

Kungar och krig

"Kungar och krig" heter delmomentet som vi jobbar med i historia fram till sommarlovet. Låter det inspirerande? Jag börjar komma ihåg varför jag hatade historia när jag gick högstadiet och gymnasiet...