Som några av er vet pluggar jag historia också, på distans, via nätet alltså. Funkar för det mesta bra, men lärarna envisas med att låta oss göra grupparbeten titt som tätt. Inser de inte hur mycket krångligare det blir! De flesta som valt att läsa distanskurser har väl gjort det för att kunna lägga upp sina studier som det passar?
Visst kan jag se poängen, men skulle det inte vara enklare att var och en får göra sin egen uppgift, och sen kan vi få kommentera varandras uppgifter istället för, komma överens om hur och vem som gör vad, bestämma en tid på chatten. Visst, det är fiffigt att det faktiskt går, men det är speciellt att försöka diskutera via chat med människor som man inte har någon aning om vilka de är. Svårt att hitta roller, fördela talutrymme osv... Nåväl, man får väl bara finna sej i det.
Om 45 minuter ska jag "träffa" mina samarbetspartners ute i den virtuella världen.
Här, en liten sång om "the virtual insanity" som vi lever i.
Grupparbeten är bara ondska! Oavsett avståndet till gruppmedlemmarna. Varje kurs innehåller ett gruppmoment. Det är så konstigt.
SvaraRaderaÄnnu värre när man läser på distans.
Eller hur! Och nu är det inte bara ett grupparbete/moment, utan ca 5/10 poäng. Blir galen! De flesta av oss är ju dessutom redan aktiva i arbetslivet och har fått träna vår beskärda del på att samarbeta!
SvaraRaderaTack förresten, för din mycket underhållande blogg. Skrattar så att jag gråter emellanåt!