Lite humor så här i slutet på veckan

Vad gör du när du tröttnat på din bil? Kanske såhär?

Bilden här hämtat från folkbladet.nu

Möten

En stor behållning med att vara här är att jag möter en massa människor som jag förmodligen inte skulle möta i mitt vanliga liv. Vissa möten leder till vänskap, medan andra möten är intressanta för stunden.
Igår hade jag ett jättefint möte med en av mina kursare. Ett öppet och otroligt ärligt möte. Lite oväntat men mycket givande.
Man lever sida vid sida med människor, utan att reflektera så mycket över vilka de är och vad de bär på, och när man sedan verkligen möts, sådär på riktigt, är det så spännande!

Sista kulan sparar jag åt grannen

Nu har jag läst en bok igen, i sakta mak den här gången. Titeln ser ni här ovan, och boken handlar om ett krig som jag nog aldrig kommer att förstå, kriget på Balkan under 1990-talet.
Jag minns att en massa ex-Jugoslaver kom till min lilla stad, men vad de hade flytt ifrån hade jag ingen ordentlig koll på. Jag tänkte att jag kanske skulle förstå mer efter att jag hade läst den här boken, men kriget verkar lika obegripligt för författarinnan som själv befann sig i krigets centrum.
Boken är till stor del självbiografisk, och handlar om en kvinna som levt hela sitt liv i Titos kommunistiska Jugoslavien, där alla är kamrater oavsett ursprung. Plötsligt förändras allt, och vilket efternamn man bär eller vilken religion man bekänner sig till blir av största vikt. Huvudpersonen hade en serbisk mamma och en kroatisk pappa, men hade aldrig funderat över etnicitet eller religion, och ville inte ta ställning när kriget närmade sej heller, eftersom hennes ena son hade en muslimsk pappa, och således var muslim enligt tradition, medan hennes andre son hade en serbisk far och därför var serb, enligt det nya samhällets sätt att se på människor. Trots hennes kamp att stå utanför konflikten, dras familjen in i kriget, och hennes äldsta son hamnar vid fronten.

Boken har ett otroligt starkt språk, titta bara på titeln "Sista kulen sparar jag åt grannen", och den innehåller även många tankar om vad det är att vara människa. Inte att vara kristen eller muslim, serb eller bosnier, utan människa. Efter att ha googlat lite om författarinnan har jag fått reda på att hon bor i Sverige, sedan 1992, och att hon har skrivit boken på svenska. Imponerande! Hon verkar vara en spännande person, och vill ni så kan ni se henne samtala med Malou här nedanför.
Hur som helst tycker jag helt klart att ni ska läsa den här boken. Den är en ögonöppnare på många sätt. 

Skogspromenad

Våren har kommit det är bara att konstatera. Dax att sluta drömma om enorma snönedfall och offpist-åkning i pudersnö, istället får man börja upptäcka vilka andra förströelser som står till buds. Men skidåkningen är inte helt över, imorgon ska jag träffa en fransk tjej på morgonen och åka lite skidor i Grands Montets.
En kursare och jag tog en promenad till grannbyn Argentière idag, en vandring på ca 1 mil, med 300 meters stigning (låter inte så farligt, men ibland var det riktigt brant!), genom skogen bredvid en liten flod. Riktigt härligt. Vägen kantades av tussilago och nån annan fransk vårblomma som jag inte kände igen. Fick lära mej att man ska hälsa på alla man möter med ett glatt "Bon Jour", och sen fick man ett glatt "Bon Jour" tillbaka. Trevligt!
Här får ni se en av de vackra vyer jag fick njuta av längs vägen. Med alptoppar som kulisser är det sällan annat än vackert!

Impulsköp

Visst är det väl så att om man har pengar kvar i slutet av månaden får man köpa sånt man kanske inte planerat så länge? Hur som helst gjorde jag det idag.
Kände att mina skor var för varma, våren verkar nämligen ha kommit hit, så jag köpte ett par Converse med Stålmannenmotiv. Som tur var kunde jag köpa barnstorlek, så då blev det lite billigare.

Och sen hittade jag den här på rea. Gillade färgen, att den var så mjuk och mysig, och förstås att den var på rea:)

Kommentarer

Några av er har sagt att det inte går att lägga in kommentarer. Det verkar konstigt tycker jag, jag har gjort inställningar som ska tillåta kommentarer från alla håll och kanter.
Jag ska testa att logga ut och göra en kommentar här, bara för att se om det funkar.

Några av de bästa

Igår, på väg tillbaka hit till Chamonix, passerade jag Stockholm, och hann med att träffa några av mina fina vänner som finns där.
Först lunch med en kollega, med prat om livet, jobbet, barn eller inte barn, sen en promenad med en kär gammal vän och hennes nya kille som kunde ge mej sådan fantastisk uppmuntran i den situation som jag är i, och slutligen etiopiskt med den generösa vännen som inte bara bjöd på en sängplats, utan även middag och en mysig kväll i soffan.
Vad glad jag är att ha så fina vänner, gårdagen blir en dag som jag sparar i minnet och plockar fram när det känns tungt.